Hjo Stenstorps Järnväg

HSJ 15 DEFA-vagnen    


DEVA
1912 hade ASEA samt Atlas Diesel i samverkan levererat två dieselelektriska motorvagnar till SJ. Bolagen som på var sitt håll hade kunskaper inom järnvägsområdet hyste förhoppningar om större leveranser, både till SJ och enskilda järnvägar. Därför bildade de tillsammans år 1919 ett bolag med namnet Diesel-Elektriska Vagn Aktiebolaget. Förkortat DEVA.

Både smalspåriga och normalspåriga motorvagnar konstruerades. Järnvägsföretagen hade dock vid denna tiden dålig lönsamhet varför deras intresse för att investera var liten. Därför tillverkades endast ett mindre antal vagnar, i första hand för uthyrning till intresserade järnvägsföretag. Först 1924 började beställningarna komma in. Då i huvudsak från enskilda järnvägar. år 1930 blev DEVA ett helägt dotterbolag till ASEA.

HSJ:s inköp
Enligt HSJ styrelseprotokoll från januari 1934 hade banan ansökt om lån ur den statliga motorvagnslånefonden för en dieselelektrisk motorvagn vilken hade beställts hos ASEA/DEVA. Den var avsedd för linjen Hjo-Stenstorp. På linjen Svensbro-Tidaholm användes vid denna tid den från Oskarshamns stad inköpta Kalmar-motorvagnen HSJ 7 (ROJ 7).

Problemen började
Leveransen drog ut på tiden beroende bland annat på att Atlas inte ville åta sig motortillverkning innan motortypen provats i en motorvagn på VBHJ. Först i augusti 1938 levererades HSJ XFo 15. Ganska snart visade det sig att såväl dieselmotor som motorboggi inte höll för påfrestningarna och motorvagnen måste tas ur trafik. Motor och boggi sändes tillbaka till Atlas respektive ASEA för åtgärder. I december 1939 kom de åter till HSJ men XFo 15 började inte användas på allvar förrän i juni 1940.

Avställd
Redan i oktober 1940 medförde bränslebristen under kriget att HSJ:s motorvagnar måste ställas av då de inte lämpade sig för gengasdrift. Kylsystemet i HSJ 15 blev inte ordentligt tömt vilket medförde att motorblocket frös sönder. När kriget var över kunde motorvagnen därför inte användas. Under krigsåren hade HSJ skaffat rälsbussar från Hilding Carlsson och var måttligt intresserade av motorvagnarna som blev stående. Försök gjordes att sälja HSJ 15 till bland annat VGJ, SRJ och NVHJ men därav blev intet.

SJ tog över vagnen
HSJ XFo 15 stod fortfarande avställd när SJ tog över 1948. Den sändes i april 1949 till huvudverkstaden i Malmö för undersökning. Det bestämdes att HSJ 15 skulle rustas upp och få beteckningen SJ Xo6p 714 samt målas SJ-röd. Den sönderfrusna motorn (Atlas Polar J8D) skulle ersättas med en Scania-Vabis D802 (dåvarande standardmotor i rälsbussar och lokomotorer). Motor och generator skulle flyttas från motorboggin till korgen.

Ombyggnaden tog lång tid vilket förorsakade diverse internt "gnissel" inom SJ. Först i juni 1952 lämnade Xo6p 714 verkstaden i Malmö. Det dröjde ytterligare några månader innan den kunde sattas i trafik på västgötasmalspåren. Den var då försedd med såväl Klemming- som Albert-koppel och fick användas som motorvagn eller rälsbuss klass A i likhet med de forna VGJ-motorvagnarna.

Mer problem
I mars 1954 skar ett lager mellan motorn och generatorn. Den hade då bara gått 716 mil efter A-revisionen i Malmö. Reservdelar saknades och motorvagnen ställdes av i Skara. Förslag till slopning för ombyggnad till manskapsvagn vid 36 bansektionen framfördes. Detta avvisades dock med hänvisning till vagnens ringa ålder. Tankar fanns på att istället bygga om den till personvagn. Inget hände och vagnen blev stående i Skara. I november 1957 slopades den för skrotning som utfördes i Vislanda under februari 1958.

Tillverkaren DEVA:s vidare öden
I slutet på 1930-talet upphörde tillverkningen av dieselelektriska motorvagnar hos DEVA. De billigare rälsbussarna var mer intressanta för järnvägsbolagen.


 Åter till: Lok

Copyright © 2018 Stig Andersson