Hjo Stenstorps Järnväg

Ekedalens kalkindustrier    


Ekedalens kalkindustrier
Den år 1874 anlagda banan från Svensbro till Ekedalen var i första hand avsedd för transport av kalk från Övertorp och Ödegårdens kalkbruk.

Kalkbruken kunde nu förenkla och förbilliga sina transporter samt få ett större avsättningsområde för sina produkter och därmed sälja mer. Detta, tillsammans med ett alltmer tilltagande intresse för jordbrukskalk, gjorde att kalkindustrierna i Ekedalen snart började att blomstra.

Övertorp blev inom kort länets största kalkbruk och egna järnvägsspår drogs in i kalkbrottet. Trafiken på kalkbrottets spår utfördes i början av HSJ, men en bit in på 1900-talet skaffade bruket egna lok.

Även till Ödegårdens kalkbruk anlades ett eget järnvägsspår som i början trafikerades av HSJ. När bruket år 1908 övertogs av det nybildade Ödegårdens Kalkbruks AB gjordes en storsatsning. Bruket byggdes ut och spåren trafikerades med flera egna lok. Snart var Ödegården ett av länets största kalkbruk. Som mest hade bruket 27 ugnar.

Uppgången
Handelsblockaden under första världskriget innebar stopp för import av konstgödsel. Istället användes bränd kalk och kalkindustins avsättning ökade. Det såldes kalk som aldrig förr och kalkindustrins och järnvägarnas förtjänster sköt i höjden.

VFK
År 1918 bildades Västergötlands Förenade Kalkindustrier som snart köpte upp de största bruken i landskapet, däribland Övertorp och Ödegården. Bolaget hade stora planer för framtiden och i början gick det bra.

Slutet
Men på 1920-talet blev det kris inom kalkindustrin. Importen av konstgödsel hade kommit igång igen efter kriget och intresset för kalk sjönk. Lönsamheten inom kalkindustrin minskade därför drastiskt och 1927 upphörde tillverkningen vid Ödegårdens kalkbruk. Övertorps kalkbruk höll ut längre och förde en allt mer tynande verksamhet fram till 1954 då det också lades ned.

Bandelen Tidaholm - Ekedalen - Svensbro lades ned den 3 juni 1956.

Bild: Kalkbruken kring Ekedalen.

Karta över kalkbruken och järnvägsspåren kring Ekedalen. Ritad av Eric Julihn.
 


Copyright © 2017 Stig Andersson